Kraftöverföringstorn, telekommunikationstorn, tillverkare av byggnadsstålkonstruktioner - Qingdao Mingzhu

Plottning av torn

Tornplottningen kan utföras med konventionella metoder med hjälp av sag-mallar eller med ett datorplottningsprogram där malldata matas in som indata till datorn.

Den hängmall som används ska vara lämplig för respektive hängande data och för det härskande intervallet för den sektion där plottningen utförs.

det ekvivalenta spannet (det härskande spannet) för att vara så nära grundspannet som möjligt.

Förhållandet mellan varje intervall och det härskande intervallet ska vara mellan 0,7 och 1,5.

För alla tornpositioner ska de angivna maximala vindspannet och de angivna maximala och minsta viktspannen (under min. temperatur) observeras; De enskilda spännvidderna får inte överstiga de maximala spännvidder som härleds från fasavståndet från fas till fas i mitten av spännvidden.

Vid tornplotten ska man sträva efter längder av på varandra följande spännvidder i en sektion så nära som möjligt. Det maximala förhållandet mellan på varandra följande spännlängder ska vara 2,0.

För upphängningstorn ska det minsta förhållandet mellan viktspannet och vindspannet vara sådant att det garanterar att isolatorns maximala inställda deformationsvinklar inte överskrids.

Vid plottningen av tornet ska hänsyn tas till den minsta angivna markfrigången samt ledarnas minsta avstånd till korsade hinder, t.ex. kraftöverförings- och distributionsledningar, telekommunikationsledningar, järnvägslinjer, träd osv., beroende på vad som anges.

Torn

I allmänhet ska tornen vara självbärande, rektangulära eller kvadratiska gallerverk av galvaniserat stål som har

vertikal faskonfiguration för dubbelkretstornen (se Bilagor B1.7-2 ochB1.7-4)

och ska möjliggöra användning av dubbla buntledare.

Torntyper, dimensionering spännvidder

Tabellen nedan visar konstruktionsspann och linjevinklar för tornfamiljen. Anbudsgivaren/entreprenören är fri att kombinera torntyper eller lägga till typer, t.ex. tunga upphängningstorn, baserat på hans optimeringskriterier:

Hängande torn

Upphängningstornet ska vara konstruerat för maximal höjd och största karakteristiska spännvidd och ska användas med lämpliga karossförlängningar.

Med reducerade spännvidder kan upphängningstornet användas för en linjevinkel på upp till 2°.

Tunga upphängningstorn, om sådana finns, kan också användas som vinkelupphängningstorn för linjevinklar upp till 5º, med motsvarande reducerat vindspann.

Spänntorn

Enligt de principer som nämns ovan kommer följande vinkeltorn att specificeras:

· Torn med 30° vinkel

· Torn med 60° vinkel

· 90° vinkeltorn och terminal.

Tornet för tung vinkel kan också utformas som ett terminaltorn med den inkommande linjens riktning normal mot tvärarmarna och det slaka spannet mot transformatorstationen i en vinkel på 0º - 45º.

För vinkelspänningstorn kan den tvärgående lastkapaciteten användas antingen för ökade vindspann eller för linjevinklar.

Förlängningar av torn

Tornets utformning ska omfatta ett lämpligt antal karossförlängningar för att möjliggöra ökad höjd över olika hinder samt benförlängningar för att anpassa tornen till sluttande mark.

För liten markutjämning kan benförlängningar användas.

Som ett minimikrav ska torntyperna ha följande tornkroppar och benförlängningar:

Utformning av torn

Som nämnts uppmuntrar denna specifikation till användning av befintliga tornkonstruktioner. Tornets kontur och mått ska därför följa de principer som anges i Bilaga B1.7-2Normalt upphängningstorn, 2DS-typ – Konturvy och Bilaga B1.7-4 Torn med medelhög vinkelspänning, 2D3-typ – konturvy.

För tornkonstruktioner och för verifiering av befintliga ska de nya reglerna EN 50341 Del1 med partiella faktorer för laster (åtgärder) och partiella faktorer för materialegenskaper användas.

Följande punkter ska särskilt beaktas vid utformning av nya torn:

antalet olika torntyper ska hållas så litet som möjligt,

låga inköps-, transport- och monteringskostnader, maximal tillförlitlighet och effektivitet, lång livslängd och minimalt underhåll, i händelse av fel eller skada måste det vara möjligt att byta ut enskilda komponenter på kortast möjliga tid, tornkroppsförlängningar ska vara ytterligare paneler som läggs till tornets bas,

Varje torntyp ska bestå av en gemensam del (Basic Body) till vilken typiska stammar för varje karossförlängning kan läggas till. Den gemensamma delen ska inte kräva modifiering för att rymma de olika kroppsförlängningarna. Benen ska vara lämpliga för montering på den gemensamma delen eller på någon av kroppsförlängningarna, utan modifiering av benen.

Tornen kan resas med hjälp av:

lika ben på plana platser eller på platser som kan jämnas ut och där jorden tillåter utjämning och är godkänd av ingenjören, eller genom att använda

ojämna ben. Stubbar som är lämpliga för fundamenttyperna och för torntypernas ben ingår i tillämpningsområdet och mallar för inriktningen av stubbarna ska tillhandahållas.

Torn ska utformas med beaktande av en kombination av lägsta och högsta höjd på bensträck som används med tornhuset eller med tornkroppsförlängningar.

Tillförlitligheten, säkerheten och tryggheten hos nya tornkonstruktioner ska beaktas enligt det empiriska tillvägagångssättet för åtgärder på tornen och motsvarande partiella faktorer i EN 50341. De partiella faktorerna för verkan ska betraktas tillsammans med de partiella faktorerna för materialegenskaper. Värdena för både de partiella faktorerna för åtgärder och de partiella faktorerna för materialegenskaper ska beaktas enligt anbudsscheman.

Avstånd och spelrum

Allmänt

Avstånd och avstånd mellan ledare och spänningsförande isolatorsatser ska vara i enlighet med EN 50341-1:2001 eller motsvarande och följande krav, beroende på vilket resultat som är strängast. Siffrorna anger minimiavstånd. Ledaren har maximal arbetstemperatur i stillastående luft eller när den avböjs. Diagram över tornets frigång för isolatorsträngar och byglar ska lämnas in.

Placeringen av ledarna och jordledningarna på tornet ska bestämmas med beaktande av

a) Avståndet mellan ledarna och mellan ledare och jordledningar i mitten av spannet

b) Avståndet mellan spänningsförande och jordade delar av linjen på tornkonstruktionen

c) jordledningens skuggskyddsvinkel

Spel inom tornets geometri

Längden på tvärarmarna och deras vertikala avstånd ska beakta den minsta fasen till jordfrigång, längden på isolatorsatserna och ska ta hänsyn till den maximala nedböjningen av ledarna på grund av vind.

Det vertikala avståndet mellan jordledningen och den övre ledarens tvärarm ska härledas så att den angivna skärmningsvinkeln inte får överskridas.

För alla torn får avståndet mellan ledaren, de elektriska kontrollarmaturerna, bygelslingorna och all spänningsförande metall till tornets stålverk inte vara mindre än de värden som anges i anbudslistorna. Dessa värden hänvisar till två hypoteser: för det första - upphängningsisolatorsatsen och bygelslingan vertikal eller mycket svagt lutande och för det andra - den antagna maximala svängningen för isolatorsatser och bygelslingor.

För vinkeltorn med avvikelsevinklar på upp till 60° ska tvärarmarna i allmänhet vara proportionerade så att spänningsförande metallspel upprätthålls under alla förhållanden utan användning av isolatorer för bygelupphängning.

Jordledningens skuggskyddsvinkel

En skuggskyddsvinkel på jordledningarna på 0 grader mot fasledarnas vertikal ska beaktas. Dessutom får jordledningarnas häng vid daglig temperatur inte vara mer än 95 % av ledarhänget.

Måtten på tvärarmarna till vinkelspänningstornen ska vara sådana att det säkerställs att det horisontella avståndet mellan ledarna i en plan som är normal mot ledarna inte är mindre än det som gäller för normala upphängningstorn. Stödpositionerna för jordledningen måste också säkerställa motsvarande avstånd mellan jordledningarna samt den antagna skärmningsvinkeln.

För torn av typen D6 och D9 som har en linjeavvikelsevinkel på 60 eller 90 grader kan rektangulära tvärarmar användas så att spänningsförande metallavstånd upprätthålls med eller utan användning av bygelupphängningsisolatorsträngar.

Tvärarmarna i hängtorn ska vara utformade så att det är möjligt att fästa dubbla isolatorsträngar direkt på konstruktionen.

Spänntornens tvärarmar ska vara utformade så att det är möjligt att fästa dubbla isolatorsträngar direkt på konstruktionen och att fästa dem för underhållsändamål.

Minsta vertikala frigång till mark och inom linjekorsningar över olika hinder anges i de tekniska schemana.

De maximala och minsta ledarhängen ska beräknas under stillastående luftförhållanden, för ledarens högsta och lägsta temperaturer, som anges i de tekniska schemana.

Entreprenören skall i sitt anbud ange den totala krypning som han kommer att anse efter tio års drift och skall grunda sitt anbud på antagandet att denna krypning kommer att kompenseras genom att ledaren strängas på motsvarande sätt vid de ursprungliga sänkningarna.

Spelrum i mitten av spannet

Det minsta avståndet mellan fas till fas och fas till jord ska kontrolleras i enlighet med EN 50341–3-4:2001, avsnitt 5.4.3.

a = k x sqrt (f+l) + S [m]

där: l= längd på den upphängda isolatorsatsen [m]

f= maximal slutlig ledarhäng [m]

S= minsta elektriska spelrum, definierat för en nominell spänning på 132 kV [m], lika med:

S = 1,05 m, vid fas-till-fas och

S = 0,90 m, vid fas-till-jord

k = koefficientfunktionen för typen av ledare och fasernas relativa position

för AAAC 400:

k= 0,85 för faser i vertikal eller kvasivertikal disposition,

k= 0,65 för faser i kvasihorisontell disposition, och

k= 0,70 för disposition av sned fas.

Utrymme ska ges för att öka längden och variera arrangemanget av tvärarmarna vid terminaltorn och portaler för att möjliggöra en omplacering och/eller transponering av ledarna.

För geometrin hos vinkelspänningstorn ska följande krav beaktas:

· vertikalt fas-till-fas-avstånd för vinkeltorn enligt formeln som visas ovan,

· Det horisontella avståndet mellan faserna ska hållas nära värdet för upphängningstorn. Det ska därför fastställas för medelvärdet av det intervall av linjevinklar för vilka vinkeltornet ska användas (för ett vinkeltorn för linjevinklar på (30° - 60°) skulle genomsnittet vara 45°). Olika tvärarmslängder för insidan och utsidan av linjevinkeln kan övervägas. För den tunga vinkeln kan tornet med kvadratiska tvärarmar övervägas för utsidan av vinkeln.

Avstånd till jordade tornelement är det minsta avståndet mellan ledare eller mellan de spänningsförande delarna av isolatorsträngarna och de jordade delarna av tornet.

För ett upphängningstorn:

från stillastående luft till 10° svängning av isolatorn från vertikal: 1,40 m

från 10° till 50° svängning av isolatorn från vertikal: 0,50 m

För spänntorn:

Bygelslinga från stillastående luft till 10° svängning från vertikal: 1,40 m

Hoppögla från 10° till 40° sväng från vertikal: 0,50 m

Minsta planavstånd från båghornspets till

Jordade delar av tornet: 1,40 m

Frigång till mark och hinder

De minimiavstånd som måste iakttas under de värsta förhållandena med maximalt häng från fasledarna till jord och till korsade hinder anges i databladen för minimikraven. De måste beaktas när man ser tornen:

Anbudsgivaren ska i sitt anbud ange den totala krypning som han kommer att överväga efter 10 år och ska grunda sitt anbud på antagandet att denna krypning kommer att kompenseras genom en lämplig ökning av den ursprungliga strängspänningen.