Kraftöverföringstorn, telekommunikationstorn, tillverkare av stålkonstruktioner i byggnader, fackelstöd - Qingdao Mingzhu

Tornets plottplanering

Tornplottningen kan utföras med konventionella metoder med SAG-mallar eller med ett datorplottprogram där malldata matas in som indata till datorn.

Den använda sagmallen ska vara lämplig för respektive slingringsdata och för det styrande spannet för den sektion där plottningen utförs.

den motsvarande spannvidden (styrande spann) ska vara så nära grundspannet som möjligt.

Förhållandet mellan varje spann och det styrande spannet är mellan 0,7 och 1,5.

För alla tornpositioner ska de specificerade maximala vindspannen och de angivna maximala och minsta viktspannen (under min. temperatur) följas; de enskilda spannen får inte överstiga de maximala spannen som härleds från mellanspannets fas-till-fas-avstånd.

Tornplottningen ska sikta efter att sträcka på varandra följande spann i en sektion så nära som möjligt. Det maximala förhållandet mellan successiva spannlängder ska vara 2,0.

För upphängningstorn ska det minsta förhållandet mellan viktspann och vindspann vara sådant att maximala isolatoravvikningsvinklar inte överskrids.

Tornplottningen ska ta hänsyn till den minsta specificerade markfrihöjden samt de minsta avstånden mellan ledarna och korsade hinder såsom kraftöverförings- och distributionsledningar, telekommunikationslinjer, järnvägslinjer, träd etc. enligt angivning.

Torn

Generellt ska tornen vara självbärande rektangulära eller fyrkantiga galvaniserade stålgitterstrukturer med följande egenskaper:

vertikal faskonfiguration för dubbelkretstorn (seBilagor B1.7-2ochB1.7-4)

och ska tillåta användning av dubbelledare.

Torntyper, designspann

Tabellen nedan visar designspännvidder och linjevinklar för tornfamiljen. Anbudsgivaren / entreprenören är fri att kombinera torntyper eller lägga till typer, t.ex. tunga upphängningstorn, baserat på sina optimeringskriterier:

Hängtorn

Upphängningstornet ska utformas för maximal höjd och maximala karaktäristiska spann och ska användas med tillräckliga karossförlängningar.

Med minskade spannvidder kan hängtornet användas för en linjevinkel på upp till 2°.

Tunga fjädringstorn, om några, kan också användas som vinkelupphängningstorn för linjevinklar upp till 5º, med motsvarande minskad vindspann.

Spänningstorn

Enligt de ovan nämnda principerna kommer följande vinkeltorn att specificeras:

· 30° vinkeltorn

· 60° vinkeltorn

· 90° vinkeltorn och terminal.

Heavy Angle-tornet kan också utformas som terminaltorn med inkommande linjeriktning vinkelrätt mot tvärarmarna och slackspannet mot transformatorstationen i en vinkel på 0º - 45º.

För vinkelspänningstorn kan den tvärgående lastkapaciteten användas antingen för ökade vindspann eller för linjevinklar.

Tornutbyggnader

Torndesignen ska inkludera ett lämpligt antal kroppsförlängningar för att möjliggöra ökad tornhöjd för att korsa olika hinder samt benförlängningar för att anpassa tornen till sluttande mark.

För små markutjämningar kan benförlängningar användas.

Som minimikrav ska torntyperna ha följande tornkroppar och benförlängningar:

Design av torn

Som nämnts uppmuntrar den nuvarande specifikationen användning av befintliga torndesigner. Därför ska tornets kontur och mått följa de principer som anges iBilaga B1.7-2Normalt fjädringstorn, 2DS-typ – konturvy ochBilaga B1.7-4Mellanvinkel-spänningstorn, 2D3-typ – konturvy.

För tornkonstruktioner och för verifiering av befintliga ska de nya föreskrifterna EN 50341 Del 1 använda partiella faktorer för laster (åtgärder) och partiella faktorer för materialegenskaper.

Följande punkter bör ges särskild hänsyn vid design av nya torn:

antalet olika torntyper ska hållas så litet som möjligt,

låga inköps-, transport- och monteringskostnader, maximal tillförlitlighet och effektivitet, lång livslängd och minimal underhåll, vid fel eller skada måste det vara möjligt att byta ut enskilda komponenter på kortast möjliga tid, tornkroppsförlängningar ska läggas till ytterligare paneler vid tornets bas,

Varje torntyp ska bestå av en gemensam del (Basic Body) till vilken typiska trunkar för varje kroppsförlängning kan läggas till. Den gemensamma delen behöver inte modifieras för att rymma de olika kroppsförlängningarna. Benen ska vara lämpliga för att passa på den gemensamma delen eller på någon av kroppsförlängningarna, utan modifiering av benen.

Tornen kan uppföras genom att använda:

lika ben på plana platser eller på platser som kan jämnas ut och där marken tillåter utjämning och är godkänd av ingenjören, eller genom att använda

ojämna ben. Stubbar lämpliga för grundtyperna och för torntypernas ben ingår i omfattningen och mallar för justering av stubbar kommer att tillhandahållas.

Torn ska utformas med hänsyn till alla kombinationer av minsta och maximala benförlängningshöjder som används med tornkroppen eller med tornkroppsförlängningar.

Tillförlitlighet, trygghet och trygghet för nya tornkonstruktioner ska beaktas enligt den empiriska metoden för åtgärder på tornen och motsvarande partiella faktorer i EN 50341. De partiella faktorerna på verkningar ska beaktas tillsammans med de partiella faktorerna på materialegenskaper. Värdena för båda – partiella faktorer för åtgärder och partiella faktorer för materialegenskaper – ska beaktas enligt anbudsscheman.

Avstånd och frigångar

Allmänt

Friluft och avstånd mellan ledare och delar av den strömförande isolatoruppsättningen ska följa EN 50341-1:2001 eller motsvarande och följande krav, beroende på vilket resultat som är strängast. Siffrorna anger minsta klargångar; ledaren är vid maximal arbetstemperatur i stillastående luft eller när den är avböjd. Diagram för tornklaring för isolatorsträngar och jumpers ska lämnas in.

Placeringen av ledarna och jordledningarna på tornet ska bestämmas med följande beaktande:

a) spelrum mellan ledarna och mellan ledare och jordledningar i mittspannet

b) frigångarna mellan de strömförda och jordade delarna av linjen på tornkonstruktionen

c) jordledningens skuggskyddsvinkel

Frigångar inom tornets geometri

Längden på tvärarmarna och deras vertikala avstånd ska följa minsta fas-till-jord-avstånd, isoleringssystemens längd och ta hänsyn till den maximala avböjningen av ledarna på grund av vind.

Vertikalt avstånd mellan jordledning och toppledarens tvärarm ska härledas så att den angivna skärmvinkeln inte överskrids.

För alla torn får klarrummet för ledaren, elektriska styranordningar, hopparslingor och allt strömförande metall till tornets stålverk inte vara mindre än de värden som anges i anbudsscheman. Dessa värden syftar på två hypoteser: först – upphängningsisolatoruppsättningen och hopparslingan vertikal eller mycket svagt lutande och för det andra – den antagna maximala svängningen av isolatorset och hopparslingor.

För vinkeltorn med avvikelsevinklar upp till 60º ska tvärarmarna generellt vara så proportionerade att levande metallklaringar upprätthålls under alla förhållanden utan användning av hoppande isoleringssystem.

Jordledningens skuggskyddsvinkel

En skuggskyddsvinkel för jordledarna på 0 grader i förhållande till fasledarnas vertikala vinkel ska beaktas. Dessutom får jordledningarnas sänkning vid vardagstemperatur inte vara mer än 95 % av ledarens slingring.

Måtten på tvärarmarna på vinkelspänningstornen ska vara sådana att horisontellt avstånd mellan ledarna i en plan normalt mot ledarna inte är mindre än vid normala upphängningstorn. Jordledningens stödpositioner måste också säkerställa motsvarande avstånd mellan jordledningarna samt den antagna skärmvinkeln.

För D6- och D9-typtorn med en linjeavvikelsesvinkel på 60 eller 90 grader kan rektangulära korsarmar användas så att de levande metallfrigångarna bibehålls med eller utan användning av hoppande isoleringssträngar.

Tvärarmarna på hängtorn ska utformas för att möjliggöra montering av dubbla isolatorsträngar direkt på konstruktionen.

Tvärarmarna på spänningstorn ska vara utformade för att möjliggöra montering av dubbla isolatorsträngar direkt på konstruktionen och en fästning för underhållsändamål.

Minsta vertikala frigångar till marken och inom linjeövergångar över olika hinder anges i de tekniska scheman.

Maximala och minsta ledarsänkning ska beräknas under stilla luftkonditionering, för ledarens maximala och minimala temperaturer, enligt de tekniska scheman.

Entreprenören ska i sitt anbud ange den totala krypningen som han kommer att beakta efter tio års drift och basera sitt bud på antagandet att denna krypning kompenseras genom att stränga ledaren motsvarande vid initiala sänkningar.

Mellanspannsrensningar

Minsta mellanspannsavstånd mellan fas och fas till jordledning ska kontrolleras enligt EN 50341-3-4:2001, klausul 5.4.3,

a = k x kvadrat (f+l) + S[m]

där: l = längd på suspensionsisolatormängden [m]

f= maximal slutledarsänkning [m]

S = minsta elektriska klarrum, definierad för 132 kV nominell spänning [m], lika:

S = 1,05 m, i fallet med fas-till-fas och

S = 0,90 m, vid fas-till-jord

k = koefficientfunktion för ledartypen och fasernas relativa position

för AAAC 400:

k= 0,85 för faser i vertikal eller kvasivertikal disposition,

k= 0,65 för faser i kvasi-horisontell disposition, och

k= 0,70 för snedfasdisposition.

Det ska göras utrymme för att öka längden och variera arrangemanget av tvärarmarna vid terminaltorn och gångar för att möjliggöra omarrangemang och/eller omplacering av ledarna.

För geometrin hos vinkelspänningstorn ska följande krav beaktas:

· vertikalt fas-till-fasavstånd för vinkeltorn enligt formeln ovan,

· Horisontellt fas-till-fas-avstånd ska hållas nära värdet för hängtorn. Det ska därför bestämmas för medelvärdet av intervallet av linjevinklar för vilka vinkeltornet ska användas (till exempel, för ett vinkeltorn för linjevinklar på (30°–60º) skulle genomsnittet vara 45º). Olika tvärarmslängder för insidan och utsidan av linjevinkeln kan beaktas. För den tunga vinkeln kan tornets fyrkantiga korsarmar övervägas för utsidan av vinkeln.

Klarering till medlemmar i det jordade tornetär det minsta avståndet mellan ledarna eller mellan de strömföra delarna av isolatorsträngarna och de jordade elementen i tornet.

För ett hängtorn:

från stillastående luft till 10° isolatorns svängning från vertikal: 1,40 m

från 10° till 50° svängning av isolatorn från vertikal: 0,50 m

För spänningstorn:

hoppslinga från stilla luft till 10° sväng från vertikal: 1,40 m

hoppslinga från 10° till 40° sväng från vertikal: 0,50 m

Minsta planklaritet från båghornsspetsen till

Jordbundna medlemmar av tornet: 1,40 m

Frigång till mark och hinder

De minsta frigångarna som måste observeras under värsta förhållanden med maximal sänkning från fasledarna till jord och till korsade hinder listas i databladen för minimikrav. De måste beaktas vid tornobservation:

Anbudsgivaren ska ange i sitt erbjudande den totala krypningen som han kommer att överväga efter 10 år och basera sitt bud på antagandet att denna krypning kommer att kompenseras genom att den initiala strängspänningen ökar på lämpligt sätt.